Relocation - Katerina Mistal

14/1- 5/2 2017

Videoinstallation och fotografier
Relocation är en videoinstallation med olika projektioner som skapar ett landskap i Köttinspektionens stora rum. Där möts man av ett Nordiskt vinterlandskap med människofigurer som vandrar över väggarna. De förflyttar sig i led över ett avskalat landskap utan markörer i form av träd, stenar eller byggnader. Även figurerna är anonyma och kan representera var och en av oss eller någon som vi sett på nyheterna. Associationerna är många och beroende på vem man är som betraktare kan man tolka verket olika. Med sin blick och tolkning kan man se allt från människor som tvingas till vandring på grund av klimat, krig eller behov av att följa naturens vidunderlighet. Men människor förflyttar sig även av fri vilja och en inre strävan framåt till en annan plats. Människan har i alla tider förflyttats sig och det är en process som alltjämt pågår. Mistal har i detta verk fokuserat på det Nordiska landskapet och på det viset visat att förflyttningar är något som sker här, nu inte så långt bort från oss. Verket följs av ett specialkomponerat musikstycke av Martin Küchen som blir en del av verket. Musiken och tempot människorna vandrar i skapar en stämning som är drömlik. Människorna i installationen ser ut att sträva åt samma håll men det finns några som vänder om och skapar en spänning i händelsen. Frågor väcks om deras vilja, beslut och omvärdering av den gemensamma strävan. Inför Mistals konstverk kan man inte bortse från det som sker i omvärlden idag och det vi berörs av i nyheterna. Vi har människor som flyr krig, naturkatastrofer och klimatförändringar. Det gör denna utställning högst aktuell och Mistal berör och väcker frågor med sitt konstnärliga uttryck och skapar en känsla bortom ordens horisont.

Kustlinjer är två bilder ur hennes svit Mapping Europe där man ser en kustlinje med en strand. Havet har dragit sig tillbaka i ebb och vid vattnets rand står en lång linje av människor. Barn i vinterkläder, färgglada mössor och udda vantar. De definierar en naturlig gräns som skapats av månen och jordens samexistens. Människans litenhet och sårbarhet till dessa krafter ger en känsla av ödmjukhet.